Dokumentation från det performance jag höll vid Live Art Strömstad. Verket är en fortsättning av min utställning i lilla galleriet på KKV Bohuslän påsken 2017.
Kärlen som är obrända fylls under performancet med vatten färgat av tusch. Leran spricker när den suger åt sig vattnet, och tuschet rinner därför ut ur kärlen för att skapa en målning på pappret som de är placerade på.
I verket är en essentiell del den förväntan som finns under väntan. Tidsförloppet kan variera kraftigt från gång till gång, det enda en vet med säkerhet är att det levande stillebenet har ett tydligt före, pågående och efter en händelse.
Formen av ett kärl symboliserar mer än ett funktionellt föremål och kan leda tanken till insida, utsida och det däremellan som definierar skillnaden mellan innanför och utanpå. Vad vi väljer att visa utåt och vad vi håller inombords.
Fotografi Sofie Blumenthal
Titeln på den utställning jag hade i lilla galleriet vid KKV Bohuslän påsken 2017, som var resultatet av tre veckors arbete under det artist in residence jag fick som stipendium efter mina avslutade studier vid HDK i Göteborg.
Under denna arbetsperiod upprepades en och samma form i tre veckors tid- formen av ett kärl. Denna form symboliserar mer än ett funktionellt föremål. Formen leder till tankar på insida, utsida och det däremellan som definierar skillnaden mellan innanför och utanpå. Vad vi väljer att visa utåt och vad vi håller inombords.
Viktigt under arbetet var att öppet ta platsen till mig, vårda och respektera den såsom jag vill bli vårdad och respekterad av de jag omges av och de platser jag besöker. Jag och platsen blev som ett och dessa bilder är utvalda från min process med den.
Examensarbetet 2016, då jag jobbade med obrända taktegelpannor. Under mina år på HDK jobbade jag mestadels med tankar kring funktion och icke-funktion, hur mycket vi faktiskt omges av materialet lera och hur vi förhåller oss till det i vardagen utan att tänka på det. Detta ville jag belysa under mitt examensarbete, och medlet för detta blev tak - något i keramik i vår vardag som vi kanske tar för givet.
Jag blev sponsrad av Monier taktegel i form av dessa obrända tegelpannor, byggde en stomme i trä och installerade pannorna på ett fält utanför Göteborg. På examensutställning visade jag stommen samt de förfallna tegelpannorna.
De första bilderna visar hur taket såg ut dag efter dag då det stod ute på fältet. Den sista bilden visar det slutgiltiga verket såsom det visades vid examensutställningen.
Under hösten 2015 presenterade media den flyktingkatastrof som pågått men som över en natt tog över alla nyheter och på så sätt omgav i princip varje individs vardag. Detta resulterade i demonstrationer och ett hopp om att vi faktiskt kan göra något, välkomna dessa människor och ge dem någonstans att ta vägen då situationer i deras hemland förvärrats så pass att de blev tvungna att mot sin vilja fly sina hem. Såsom många av dessa "flugor" i media blev detta tillfälligt, och besvikelsen från politiker och människor blev allt större. Hur kan vi inte se dessa personer i kris som medmänniskor? Ser ni inte hur vi behandlar varandra trots att vi delar samma planet?
Projektet Avtryck blev ett sätt att belysa en tid ur vår historia, den tid vi lever i och hur vi behandlar andra som inte ser likadana ut, pratar ett annat språk eller kommer från en annan kultur. För att göra detta valde jag att arbeta med ett keramiskt föremål som traditionellt har porträtterat en omgivning, en tid eller en plats. Detta projekt handlar om den verklighet vi lever i.
Jag förstår att detta verk inte är oproblematiskt. Jag förstår problemen i att ta dessa bilder av människor i nöd och låta dem bli ett avtryck i historien. För mig handlar projektet om att belysa den samtid jag lever i och hur den ser ut.
Stillbild från videon Dysfunktionell funktionalitet.
Under videon fylls kannan med kaffe, för att hällas från kannan till koppen. Därefter inleds väntan på att kannan och koppen ska spricka, och kaffet läcker ut på den vita duken.
Detta verk startade i tankar om funktion/icke-funktion. För att ett keramiskt föremål ska kunna fungera måste det brännas upp till 1280 grader för att kunna användas, och eftersom att kannan och koppen är obrända spricker de när de fylls med vätska.
Verket handlar inte enbart om funktion/icke funktion. Det handlar om väntan, tid och förgänglighet. Hur något byggs upp för att sedan bevittnas sakta förfalla, lite som livet självt.
Ett projekt som föddes i ovisshet.
Titeln till verket, Don´t be frightened of cliches slumpades fram på: http://stoney.sb.org/eno/oblique.html, som är Brian Schmidt’s och Peter Eno’s oblique strategies. Titeln inspirerade till denna installation som är byggd i stenar hittade i området, utplacerade som en mur mellan två träd i en park i Bergen.
Det enda en säkert kan veta är att så länge en gör något, så blir det något.
Performance framfört i Bergen. Stillbild från dokumentation av detta performance då en plastpåse fylls med vatten. När påsen är fylld går jag med den i handen enligt kartan genom stadens center för att komma till andra sidan ön, och släppa ut vattnet där. Transport av vatten från punkt a till punkt b.
Att göra något som vid första tanke verkar meningslöst och kanske dumt, kan i själva verket ge mening.
Drejade, glaserade och högbrända koppar ingjutna i gipspodier.
Om att göra något meningslöst så länge att det slutligen får mening.
I tre timmar praktiserades öppnande och stängande av tre föremål, för att sedan spelas in utan de faktiska föremålen.
Stillbild från video.
Ca 800 obrända handgjorda kakelplattor utlagda på golvet i ett rum vilket primärt används som passage. Plattorna låg under en veckas tid och dokumenterades från det att golvet var helt, till att det bara var damm kvar.
Installationen visades på Högskolan för Design och Konsthantverk.
Utvalda processbilder från de två veckor det låg.
Firgurin, ca 24 cm hög.
Foto: Sofie Blumenthal
Skulptur, ca. 45 cm hög.
Foto:Sofie Blumenthal
Skissuppdrag och utfört verk för Kulturveckan i Ängelholm, verket installerades i Järnvägsparken i Ängelholm och stod där i en vecka. Köpt av Munka Ljungby folkhögskola. Bänken är helgjuten i betong med två tillhörande keramiska skulpturer av flickor.
